Lättsmält

För att försöka lösa hjärn- och skrivkrampen kan man alltid skriva om annat. Och jag kan som vanligt inte sova ändå.

Den här taggade Rödluvan mej för:

Mina fem ovanor

1. När jag lagar mat smakar jag aldrig av. Kryddor åker i på en höft sådär, och det blir oftast gott. Lika ofta är det en aning för lite saltat, för att jag är konstant rädd för att ha i för mycket, så Darling får agera Förste Avsmakare så att maten ska bli ätlig. Varför jag inte bara smakar själv har jag inte listat ut än.

2. Mina naglar ser alltid hemska ut, för att jag inte kan låta bli att pilla på nagelbanden. Jag har torra nagelband som ofta spricker och blir tacksamma att pillas på. Ibland är jag duktig i perioder och smörjer dem men det är undantagsvis.

3. Jag är jättenojig när det gäller mat och fäller hellre än friar, dvs jag slänger en hel del när det känns som om det stått för länge i kylen. Tyvärr är jag ofta också optimistisk när vi handlar och köper nästan alltid hem alldeles för mycket, eller nåt jag är sugen på just då men som bara blir liggande när vi kommer hem. Sen får jag dåligt samvete över mitt slöseri.

4. Jag har en enastående oförmåga att göra en sak i taget. När jag surfar tittar jag på teve samtidigt. När någon ringer måste jag tvinga mej själv att sätta mej i soffan, långt bort från teve och dator, för att faktiskt lyssna helhjärtat. När jag städar gör jag femton saker samtidigt som blir halvfärdiga, istället för att göra fem helt klara, så hemmet är i ett ständigt skede av städning. Det här kan mycket väl vara en stor orsak till att jag jobbar ihjäl mej.

5. Det här är nog den ovana Darling skulle kategorisera som störst: jag kan inte låta bli att klämma på hans rumpa så fort den är i närheten. :) Själv tycker jag mest det är trevligt, hehe.



Den här har jag stulat av Eline:

Four jobs I’ve had in my life
Barnflicka (Oh yes believe it!)
Fotoassistent
Telefonist/Receptionist
Administratör

Four movies I can watch over and over
Hmm... den här är svår. Det var så längesen jag tittade på film på det sättet. Men säg alla Sagan om Ringen då, så blir det tre iallafall. De ser vi varje jul. :)

Four places I have lived
Hälsingland
München
Stockholm
och fortfarande Stockholm, tyvärr

Four TV shows I love to watch
CSI/CSI Miami
Medium
Gilmore Girls
Invasion

Four places I have been on vacation outside Sweden
Grekland
Thailand
Tunisien
USA

Four websites I visit daily
Shit... om man inte får räkna olika bloggar kommer jag nog inte upp i fyra om det ska vara dagligen!
Och förutom såna vistas jag mest på Familjeliv och läser om graviditetskrämpor ;)

Four of my favorite foods
Tacos (men inte nu)
Grillad lax med sallad på vår sommarbalkong
Subways Sweet Onion Chicken Teriyaki
Sen varierar det så ofta så en plats får lämnas öppen för veckans favorit

Four places I would rather be right now
I sängen, om jag bara kunde sova
Utomlands på en fin strand
I ett alternativt universum, där jag har en mer normal släkt
och typ september, så förlossningen redan var över och jag slapp oroa mej för den

Stopp

Finns det mental kaustiksoda? Som rensar hjärnan på det som helt stoppat upp allt vad processer heter? Alla tankar har fastnat intrasslade i varandra och jag får ingen rätsida på nånting.

Ingenting intresserar mej längre. Ingenting roar mej. Ingenting lockar mej att ta mej för nånting.

Det känns som om livet stannat upp och bara väntar.

Bleed like me

Doodle takes dad's scissors to her skin
And when she does relief comes setting in
While she hides the scars she's making underneath her pretty
clothes
She sings:
Hey baby can you bleed like me?
C'mon baby can you bleed like me?

You should see my scars
You should see my scars
You should see my scars
You should see my scars
Try to comprehend that which you'll never comprehend
Try to comprehend that which you'll never comprehend
Just try to comprehend that which you'll never comprehend
Try to comprehend that which you'll never comprehend
You should see my scars
You should see my scars

(Garbage - Bleed like me)

En del saker syns utanpå. Annat får man kämpa för att andra ska förstå att de ändå finns där.

Vad jag vill få sagt

Du har valt att leva med en man som misshandlar dej, som kränker dej och tar din frihet. Du har valt att hellre umgås med hans tre barn än ditt eget enda barn. Du har valt att leva med en man som är psykiskt instabil.

Du har inte respekterat mina önskemål att slippa ha honom i mitt liv, tvärtom har du lämnat ut min adress och mitt telefonnummer till en man som trakasserat mej, hotat mej med polisanmälan, förstört alla spår av min barndom, kallat mej hora och sagt att jag skrämmer livet ur dej, allt medan du sitter bredvid och inget låtsas höra.

Du har vänt din släkt och alla som nånsin brytt sej om dej ryggen.

Du har svikit och sårat och spottat på det vi hade. Det finns ingen tillit kvar, du har själv sett till att varje uns av den försvunnit. Du har skrikit varg så många gånger att det inte finns några krafter kvar. Jag orkar inte längre ha ångest för att telefonen ska ringa och det återigen är polisen som hämtat dej när han fått ett utbrott eller att han har kastat ut dej utan nycklar, pengar eller ytterkläder. Du har fått hjälp så många gånger med så många olika saker, och varje gång har du gått tillbaka. Sist valde du din ouppfostrade byracka framför oss som ställde upp med hjälpen. Förstår du hur det känns att bli bortvald av sin mamma, för en hunds skull?

Du har lyckats med att förstöra alla de stunder som skulle ha varit mina finaste i livet. På grund av dej kunde jag inte glädjas helt och fullt åt min bröllopsdag. Du förstörde vår bröllopsresa redan från början. Du har sett till att jag inte ens kan glädjas åt min graviditet, för att jag mår dåligt av att du gör dej påmind hela tiden utan att ge nåt tillbaka. Jag tänker inte låta dej förstöra mitt barns liv också.

Egentligen skiter jag fullständigt i vad du har att säga, för det finns ingenting som kan gottgöra de senaste åren. Du har låtit andra lida för att du är en svag människa, men det är slut med det nu. Du har gjort ditt val, du har visat det i både ord och handling, och nu får du stå för det. Visa att du åtminstone tar ansvar för dina egna handlingar, som en vuxen människa!

Glöm att du har en dotter.
Du finns inte längre.
Jag har ingen mamma.
Mitt barn har ingen mormor.

Det här är ditt eget val.
Du har ingen annan att skylla än dej själv.
Det här är ju vad du vill.

En gummiklubba, tack!

Det är mycket man kan tänka på i nattens tysta timmar, när man ligger i sängen och stirrar i taket. Mest funderar jag på varför jag inte kan sova, och om jag ska kliva upp och få tyst på min knorrande mage. My god vad denna bebis vill ha mat!

Dagens cravings (tyvärr inte tillfredsställda) : Korv med bröd, ost-och-skinkbagel och en BLT-special. Knaperstekta baconskivor på en nygräddad bit frasig baguette, med ett tunt lager majonnäs och sallad, toppat med massor av tomat- och gurkskivor... *dregel*

Jag kommer gå upp typ hundra kilo om jag lyssnar på alla dumheter kroppen säger. Och samtidigt tycker jag såå synd om mej själv, som inte bor på hotell med dygnet-runt-roomservice så jag kan beställa mat när jag är hungrig utan får äta en trist yoghurt för fjärde gången idag. Den här tiden ligger ju liksom folk och sover, så jag kan inte direkt slamra i köket. Och Darling ska upp och jobba imorn, fast det är lördag. Så jag tuggar på en grissini och drömmer om att åka till USA igen och äta på Denny's och Dairy Queen.

Ibland funderar jag på om jag ska testa det där med att räkna får... sen tänker jag på Elisabets berättelse om hur det kan gå och inser att jag skulle göra likadant. :) Så det är nog ingen metod för mej. En gummiklubba däremot...

Morgondagens agenda borde innebära att göra lite ärenden, eller städa (otroligt välbehövligt), men eftersom jag sitter här nu så vet jag att jag kommer vara lika trög och trött imorgon som jag varit hela veckan. Det enda jag hoppas på nu är att den här fasen går över snart och jag kan får tillbaka en normal dygnsrytm.

Nu måste jag gå och göra te dock för av nån anledning till magen ha Earl Grey. Intressant. Jag tycker det är rätt äckligt, men ok. Bebisen bestämmer.

Fnattkatten

Tur man har en nästan helt normal katt också. Förutom att han är galen i att snutta på en, trampa och ska sitta på en dygnet runt är han nästan som han ska. Och så kan han säga "mamma". Det är gulligt.

Fast han är mindre gullig när han agerar väckarklocka och sitter utanför sovrumsdörren och ylar... eller när han äter på blommor och kräks. Men förutom det, så är han nästan som han ska. Och gullig.

Och om ni tror att han är svart, så har ni fel. Titta lite närmare. :)

the Thing

Rödfräs nya Thing: att bli kliad jättehårt med mattes hårborste tills han ser ut som en lurvig raggsocka. Nånting sitter jävligt fel på den katten alltså.

Min egen nya Thing: att ha vänt på dygnet. Plus att jag är hysteriskt irriterad på min far, förutom att vara hysteriskt arg på min mor. Varför måste föräldrar vara så jävla jobbiga?

Frånvaro

Jag har varit en liten boll av illamående ett tag nu... både fysiskt och mentalt. I kroppen händer såklart en hel massa, men i huvudet händer det lite mer. Massor av funderingar om framtiden, eftersom det börjar dra ihop sej till arbetsträning nu, och jag inte riktigt vet om jag är redo? Om ett par veckor ska jag träffa min handläggare på Försäkringskassan. Jag är nervös för att jag inte har nån koll på riktigt vad jag vill. Kommer jag verkligen klara av att gå tillbaka till jobbet?

Otroligt bra timing av min mor också att göra sej påmind just nu. Det irriterar mej nåt ofantligt faktiskt. För hur jag än känner inför det så tar det stort utrymme i mina tanker, helt i onödan. Tankar och kraft som behövs till annat. Fan.

Som vanligt så surrar det runt däruppe utan att jag har speciellt stor insyn. Allt annat hamnar on hold, det är som om jag går in i en bubbla och all verksamhet stannar av. Så småningom levereras det en slutsats, men tills dess famlar jag i blindo. Och under tiden är jag helt enkelt frånvarande.

Fantastiskt bra start på året...

Mormor ringde igår och sa att min mamma ville ha kontakt igen. Stackars, stackars min mormor som hamnar i mitten och inget hellre vill än att vi ska vara sams. Det är nog värst för henne, själv har jag ju slutat må dåligt över det här för längesen. Jag kan bli arg över det faktum att en förälder väljer bort sitt enda barn, jag förstår det inte, men jag har slutat anklaga mej själv för de val hon gör. Hon är vuxen, hon bestämmer över sitt eget liv. Sort of.

Om mamma verkligen menar det hon säger så får hon visa det först. Antingen lämnar hon slusken, eller så får hon inte se varken mej eller sitt barnbarn. Hon har blåst för många chanser för att få det lätt för sej. Det kanske låter hårt, men det funkar ju inte att tramsa med henne. Jag tänker inte låta henne trampa ner mej igen. Och jag tänker inte förstöra mitt barn på grund av henne!