Inga nyheter är goda nyheter?

Goda nyheter: Inatt fick jag sova fyra timmar!
Dåliga nyheter: Fortfarande ingen bebis.

Och nu har det börjats... frågandet. BF är på lördag men det hjälper föga. Bullfarmor och Bullmorfar lyckades båda ringa inom loppet av 24 timmar och efterlysa nyheter. Men såhär är det: hör man inget, så händer inget. Och jag menar absolut inget. Bullen rotar på därinne men jag tror snarare det handlar om förskansningar numer än utbrytningsförsök. Han vägrar helt enkelt komma ut.

Under tiden går vi runt och bara väntar. Om det inte vore för att jag i stort sett är komplett handikappad skulle kanske små utflykter locka, men vad kan man hitta på som inte kräver en massa promenerande eller sitta stilla länge på för hårda stolar? För att inte tala om att slippa kliva i och ur bilen för många gånger? Förra helgen åkte vi iallafall iväg, när jag klättrade på väggarna av rastlöshet och höll på att bli galen, då blev det en lunch på Lilla Stallis. Där fick jag utlopp för mitt enorma människoförakt när fyra överåriga bratskillar effektivt förpestade tillvaron samtidigt som de roade mej nåt enormt med att bara vara så sjukt ytliga att jag hade lust att garva dem rakt i deras solrynkiga Guccibrillefejor. Fast det satte jag i halsen ganska snart när tre av dem satt och fisrökte* på den fjärdes bebis utan att han protesterade. Det fick sin förklaring senare, eftersom han själv tände en cigg så fort han kunde flytta bebis från sitt eget knä till nån annans. Då mådde jag bara illa.

Sen dess har jag liksom tappat lusten att gå ut. Folks dumheter upphör aldrig att förvåna en men det är tillräckligt deprimerande att konstatera det, jag behöver inte bli överbevisad.

Men fy fan vad skönt det ska bli att få flytta ifrån den här jävla hålan, på ren svenska.



*fisröka = när man inte röker cigaretten på riktigt och drar halsbloss utan bara fjuttar för syns skull som om det vore en cigarr man suger på. I förkortning: man är bara löjlig alltså.