I shit you not
Såhär ser höggravida fötter ut. Svullna och jävliga. Steget efter detta är när de ser ut som uppblåsta kirurghandskar med små korvar som petar åt alla håll. Den uppmärksamme läsaren noterar säkert också att fotknölarna är obefintliga. Darling kommenterar fötterna varje kväll med ett fascinerat "SHIT, vad dina fötter är svullna! Kolla vristerna!". Hrmpf, jotack, jag känner. Och ändå dricker jag 2L vatten (förutom övrig vätska t ex till mat osv) om dan för att få ner svullnaden, undrar hur de annars skulle se ut?
Jag skyller icke-pedikyren på att jag helt enkelt inte når. Naglarna växer som ogräs och jag gör mej ofta illa på dem i sömnen (de blir vassa också) men what to do när man har en jättemage ivägen för när man böjer sej? En mage som dessutom kängar en i revbenet om man skulle försöka våga sej på att försöka nå nåt på golvet eller så. Tack gode gud för slip-ins och tofflor! Om jag till äventyrs skulle vilja gå nånstans alltså. Det händer inte så överdrivet ofta.
Igår stökade vi runt med att packa flyttkartonger och springa i tvättstugan med mattor och täcken som fick åka några varv i grovtvättmaskinen. Jag med kraftiga förvärkar som avbröt mej sisådär var femte minut, en rygg som gjorde ondare och ondare och fötter som svullnade mer och mer ju mindre jag satt med dem i högläge. Svetten rann och jag duschade nog fyra gånger för att svalka av mej och fötterna genom dagens lopp. Idag betalade jag priset med total orörlighet. I'm stupid. Men jag vill få saker gjorda, kom ut nu unge så jag får jobba ifred! Vi ska ju snart flytta!!
Och Rödluvan, du har åtminstone en frys att ta din tillflykt till. Jag tycker *inte* synd om dig. ;)
posted by fenix at 22:38
4 Comments:
*LER* Tror du att du får jobba i fred när lilla ungen kommit ut? Tro mig, det är trots allt mycket behändigare att ha den där du har den just nu... *LER*
Förresten, "syster duktig", kan du inte ta rollen som arbetsledare och delegera jobbet till den/dem som inte har en stor mage och svullna fötter att ta hänsyn till?
Skämt åsido, jag förstår frustrationen att inte kunna få saker gjorda som du vill.
Stor kram från qi
Hehe, ja nu slipper jag ju undra var han är nånstans ;) men att böja sej och packa flyttkartonger torde bli en smula lättare om bebisen ligger i en korg bredvid magen. :P
Maken kämpar som en speedad iller med både kartongpackning, städning och annat, så han drar faktiskt det tyngsta lasset... jag har inte packat så mycket ändå, men det är sååå svårt att stå bredvid och känna sej handikappad och oduglig när man är en sån som KAN-SJÄLV. Och så är det en smula stressande, så det blir nåt slags moment 22. Kompromissen är att jag packar lite lättare saker som kläder och vilar mycket. Det känns lite bättre då. :)
Och nu har jag ju kapitulerat och köpt stödstrumpor, så fötterna är nästan normala igen! :D Lätt årets bästa köp!!
hahaha... ojojoj. de där fötrterna väcker minnen. min frus ftter svullnade upp nåt helt vansinnigt. de blev som bäbsifötter helt runda och muschiga. men det går över som tur är;)
Tro det eller ej, men de har sett värre ut efter den där bilden är tagen. Som att ha ett ben som går rakt ner från knät och har tår längst ner bara, helt sjukt!
Jag har hört ryktas om att de ska försvinna så småningom, men kriteriet tycks vara att man måste bli av med bebis först. Ergo, jag kommer att se ut såhär för all framtid, om ingen tar ut ungen med våld. ;)
Skicka en kommentar
<< Home