Bebis bebis

Junior har hunnit bli elva dagar gammal och vi ägnar dagarna åt att äta, sova och byta blöja. Nu när gulsoten försvunnit och han börjat amma på riktigt istället för att äta från flaska känns livet mycket lättare. Och tiden liksom mest försvinner nånstans, medan jag sitter i min mammabubbla och beundrar hans ögon, fransar, håret, fingrarna, läpparna, magens mjuka rundning och små små tår... är det sant, att vi lyckats göra nåt så alldeles perfekt verkligen?

Visserligen vet jag att hans leenden just nu är rena reflexer, men det hindrar inte att jag blir alldeles varm inombords av att se honom spricka upp i ett soligt leende när han mätt och nöjd ligger på min mage och bara finns.

Tack för alla era gratulationer! Och nu kommer en specialare:


















En fem dagar gammal vänsterhand. Den borde göra sej bra i din samling, Elisabet. :)

Rödfräs är inte så jättesotis faktiskt. Men han är förundrad över att det kommit nån i huset som låter mer än han själv gör. Svarta Katten är mer förnärmad, eftersom Bebis invaderat alla hans sovplatser (korgen, vagnen, babyskyddet och framför allt våra knän!) och han inte får lägga sej ovanpå honom. Men de är snälla och kommer bli bra storebröder!

Nu måste jag gå och fylla på bebissniffet. Det är minst en timme sen sist, sen har Junior suttit hos pappa, och jag får ju abstinens. Det absolut bästa som finns är att sitta och snusa på en varm bebishjässa.

Livet har ändrat riktning.