Fantastiskt bra start på året...

Mormor ringde igår och sa att min mamma ville ha kontakt igen. Stackars, stackars min mormor som hamnar i mitten och inget hellre vill än att vi ska vara sams. Det är nog värst för henne, själv har jag ju slutat må dåligt över det här för längesen. Jag kan bli arg över det faktum att en förälder väljer bort sitt enda barn, jag förstår det inte, men jag har slutat anklaga mej själv för de val hon gör. Hon är vuxen, hon bestämmer över sitt eget liv. Sort of.

Om mamma verkligen menar det hon säger så får hon visa det först. Antingen lämnar hon slusken, eller så får hon inte se varken mej eller sitt barnbarn. Hon har blåst för många chanser för att få det lätt för sej. Det kanske låter hårt, men det funkar ju inte att tramsa med henne. Jag tänker inte låta henne trampa ner mej igen. Och jag tänker inte förstöra mitt barn på grund av henne!