16 januari 2006

Vad jag vill få sagt

Du har valt att leva med en man som misshandlar dej, som kränker dej och tar din frihet. Du har valt att hellre umgås med hans tre barn än ditt eget enda barn. Du har valt att leva med en man som är psykiskt instabil.

Du har inte respekterat mina önskemål att slippa ha honom i mitt liv, tvärtom har du lämnat ut min adress och mitt telefonnummer till en man som trakasserat mej, hotat mej med polisanmälan, förstört alla spår av min barndom, kallat mej hora och sagt att jag skrämmer livet ur dej, allt medan du sitter bredvid och inget låtsas höra.

Du har vänt din släkt och alla som nånsin brytt sej om dej ryggen.

Du har svikit och sårat och spottat på det vi hade. Det finns ingen tillit kvar, du har själv sett till att varje uns av den försvunnit. Du har skrikit varg så många gånger att det inte finns några krafter kvar. Jag orkar inte längre ha ångest för att telefonen ska ringa och det återigen är polisen som hämtat dej när han fått ett utbrott eller att han har kastat ut dej utan nycklar, pengar eller ytterkläder. Du har fått hjälp så många gånger med så många olika saker, och varje gång har du gått tillbaka. Sist valde du din ouppfostrade byracka framför oss som ställde upp med hjälpen. Förstår du hur det känns att bli bortvald av sin mamma, för en hunds skull?

Du har lyckats med att förstöra alla de stunder som skulle ha varit mina finaste i livet. På grund av dej kunde jag inte glädjas helt och fullt åt min bröllopsdag. Du förstörde vår bröllopsresa redan från början. Du har sett till att jag inte ens kan glädjas åt min graviditet, för att jag mår dåligt av att du gör dej påmind hela tiden utan att ge nåt tillbaka. Jag tänker inte låta dej förstöra mitt barns liv också.

Egentligen skiter jag fullständigt i vad du har att säga, för det finns ingenting som kan gottgöra de senaste åren. Du har låtit andra lida för att du är en svag människa, men det är slut med det nu. Du har gjort ditt val, du har visat det i både ord och handling, och nu får du stå för det. Visa att du åtminstone tar ansvar för dina egna handlingar, som en vuxen människa!

Glöm att du har en dotter.
Du finns inte längre.
Jag har ingen mamma.
Mitt barn har ingen mormor.

Det här är ditt eget val.
Du har ingen annan att skylla än dej själv.
Det här är ju vad du vill.

2 Comments:

Blogger fenix said...

Asch, det blidde ju ingen resa. Men det kommer en story så småningom, jag lovar. :) Just nu är det bara mycket som händer i huvudet och det är inte moget att skrivas ner ännu.

23 januari, 2006 19:40  
Blogger Malin said...

Låter som om du har det jobbigt nu.
Skickar cyber styrke kramar från Skåne.

30 januari, 2006 15:21  

Skicka en kommentar

<< Home