Frånvaro

Jag har varit en liten boll av illamående ett tag nu... både fysiskt och mentalt. I kroppen händer såklart en hel massa, men i huvudet händer det lite mer. Massor av funderingar om framtiden, eftersom det börjar dra ihop sej till arbetsträning nu, och jag inte riktigt vet om jag är redo? Om ett par veckor ska jag träffa min handläggare på Försäkringskassan. Jag är nervös för att jag inte har nån koll på riktigt vad jag vill. Kommer jag verkligen klara av att gå tillbaka till jobbet?

Otroligt bra timing av min mor också att göra sej påmind just nu. Det irriterar mej nåt ofantligt faktiskt. För hur jag än känner inför det så tar det stort utrymme i mina tanker, helt i onödan. Tankar och kraft som behövs till annat. Fan.

Som vanligt så surrar det runt däruppe utan att jag har speciellt stor insyn. Allt annat hamnar on hold, det är som om jag går in i en bubbla och all verksamhet stannar av. Så småningom levereras det en slutsats, men tills dess famlar jag i blindo. Och under tiden är jag helt enkelt frånvarande.