Punkt
Jag tror det är dags. Dels har jag inte tid, dels har jag inte samma behov längre av att skriva. Sonen är som ett läkande plåster på en plågad själ, och även om jag är tröttare och mer sliten än någonsin (vilket inte vill säga lite...) så känns det ändå att livet tagit en vändning. Till något större, något bättre, något ljusare.
Jag sätter punkt här. Tack för den här tiden, jag har uppskattat alla hejarop och kommentarer, men nu drar jag vidare. Med sonens hand i min. Vi har en ny värld att upptäcka, han och jag.
Jag sätter punkt här. Tack för den här tiden, jag har uppskattat alla hejarop och kommentarer, men nu drar jag vidare. Med sonens hand i min. Vi har en ny värld att upptäcka, han och jag.
posted by fenix at 19:32
6 Comments:
Även om det är sorgligt att förlora kontakten med någon man följt (om än på avstånd) en tid, så önskar jag er förstås all lycka i livet. Hoppas den nya världen bara innehåller gott för er del. :)
Vad trist! Men tro inte att du kommer undan, jag har dig fortfarande på msn. ;)
Det känns bra att sätta en positiv punkt antar jag... :-)
Jag önskar dig all lycka med dig själv och sonen, din man och dina fina katter. Det har varit roligt att läsa din blogg och jag har uppskattat dina kommentarer hos mig.
Kram från qi!
Kram från mig!
Du får gärna, gärna skicka en liten vänsterhand när den fyller 1 år ..-)
Elisabet.
Och så tre och ett halvt år senare trillar jag in här och tänker: men gu vad bekant! och klickar på översta inlägget och vem har inte kommenterat där? Jo jag! Och fastän du inte hade skrivit något nytt så blev jag ändå lite glad :)
/Eline
ahmen HEJ eline!! kul kul :D
näh jag skriver inget nytt mer. bara tentor :P resten av tiden går åt till att pussa på mina två bästa kids. för junior har blivit storebror till en räser-lillasyster!
Skicka en kommentar
<< Home