Party all night long!

Det gick bra! Fantastiskt bra! Trots skakiga händer och handsvett de första tio minuterna (det är alltid som mest nervöst i början, när man inte vet om man ska klara det och bara har alla jobbiga tänk-om:s i huvet) gick det alldeles lysande och jag hälsade på massor av människor jag inte ens brydde mej om att försöka minnas vad de heter. Och jag fick sitta vid samma bord som min favvo-kollega och hans sambo, vilket var vad jag hoppats på. Honom eller chefen. Tack, tack för den bordsplaceringen! Den avgjorde hur länge jag skulle orka.

Slappnade av lite halvvägs genom själva middagen. Pratade jättemycket med kollegans sambo om både katter :) och stress. Hon hade själv varit sjukskriven och vet ju hur mycket kollegan jobbar, men jag hoppas att han kommer dra ner en hel del på det för sin egen skull... Fick höra om två till som nu är sjukskrivna, och flertalet som har skärpt till sej med tider och arbetsbörda efter jag har gått som en stor varningsskylt för hur illa det faktiskt kan bli. Det känns oerhört skönt att höra! För det är SÅ många som kommit och anförtrott dej om diverse krämpor (typ hjärtat! och magsår), för mycket jobb och för lite tid, sen jag blev sjukskriven på halvtid och officiellt gick ut med att jag var utbränd. Då kändes det som att prata till en vägg om man sa att de måste tänka på sin hälsa, men budskapet verkar ha gått fram nu. Sååå skönt!

Pratade också en hel del med min vikarie, som faktiskt vill ha mitt jobb. Vilket är en bra sak alltså, för det är en tjänst som räcker till två, och jag är glad att hon vill ta över en del av den för som upplägget är idag vägrar jag gå tillbaka. Då åker jag ju bara med raketfart in i den berömda väggen en gång till... Men som jag sa till henne igår, det kan dröja läääänge innan det blir aktuellt. ;) Varför hoppas jag att hon förstår när magen börjar synas framåt vecka 20 eller så. Och att hon tycker det är bra, för då har hon ju ett jobb garanterat för länge framöver. Jag räknar inte med att vara tillbaka på fulltid innan beräknad förlossning, jag ska ta det sååå lugnt för bebisens skull. Den är viktigare än alla jobb i världen.

Det var förresten lättare än jag trott att komma undan med att vara nykter! Det räckte med att vara chaufför, som nybliven körkortsinnehavare ligger ju Darling på pluskonto i antal körningar. Och en del (de som tyckte att vi kunde tagit taxi) accepterade efter att jag förklarat att jag faktiskt måste vara nykter så jag känner när krafterna tar slut och inte trasar sönder helt innan jag märker det. Go me! Jag kommer bli en fullfjädrad lögnare innan det är över, hehe. Men det alkoholfria vinet var fasen inte gott, jag bad om en cola istället. Och tyvärr var köttet ganska rött, så jag hoppas det är som alla säger att embryot (det räknas inte som foster förrän efter vecka 10) lever på sin gulesäck så det inte påverkas av det, fast jag lämnade mittenbitarna på tallriken för att undvika det värsta... det är krångligt att vara gravid! För att inte prata om de miljoner gånger jag sprang på toa, vilket är asjobbigt med strumpbyxor. Aldrig mer ha såna på mej när jag vet att jag kommer springa som en dåre på toa.

Halvett sa jag hejdå och så åkte vi hem. Med en liten omväg till Max drive-in för att tillfredsställa mina gravid-cravings på chilicheese och min gravidhunger med en Delifresh chicken-burgare. Sen var det raka spåret med ös hemåt för att återigen tömma min stinna gravida urinblåsa för humptielfte gången. Gah.

Det blev inte mycket sova inatt dock, då den jag delar säng med har legat och viftat och sparkat och puttat och allmänt miffat runt så jag vaknade en gång i halvtimmen, minst. Hrmpf. Nästa gång han ska dricka får han sova på soffan! Vi är två mot en nu. ;)