S/M

Det var tre veckor sen jag var till sjukgymnasten sist, och det kändes. När jag lade mej på bänken var kroppen stel som en pinne, det gick inte att slappna av. Axeln och nacken värkte och när hon gjorde uppvärmningen kändes det som om hela ryggen var täckt med blåmärken. Aj. Men det gör nytta, så det är bara att stå ut.

När jag gick därifrån var jag helt slut. Kallsvettig, darrig på benen, öm i musklerna och önskade så otroligt mycket att jag bara kunde zappa mej hem så jag slapp tunnelbanan med trängsel och knyckig körning och de ohemult kroppsfientliga, så kallade ergonomiska, sätena. Istället raglade jag suckandes till perrongen, satte Irivern på jättehög volym och tog dessutom en sväng förbi Apoteket eftersom mina livsviktiga vitaminer var på upphällningen. Sen släpade jag min plågade kropp hemåt och fick rosiga kinder och bättre humör ju fler julpyntade fönster jag såg.

Det bästa med julen är alla vackra fönster, alla ljus och värmen som strålar emot en trots vintermörkret. I helgen ska jag själv se till att få den stämningen hemma. Sen på söndag ska vi på en efterlängtad adventskonsert med efterföljande julfika hos Väninnan.

Jag längtar redan!