Rundgång

Det är så skönt när en av medicinerna man äter tar bort effekten av den andra. Eller, utan den andra skulle jag inte stå på benen, men jag känner att den inte har så bra effekt som tidigare. Eller för den delen att en tredje medicin påverkar den förstas verkan, så att den effekten som skulle kunna ursäkta att den förstör den andras verkan inte kommer. Håhåjaja.

Saxat från fass.se *snipp snipp*:

Andra läkemedel kan ha påverkan på Glucophages effekt.
Kortison, läkemedel mot astma (av typ beta-2-stimulerare) och urindrivande medel kan höja blodsockret och kan leda till att man behöver anpassa dosen av Glucophage

.
Alltså, om man som jag då både inhalerar kortison samt vid behov Ventoline eller Bricanyl för sin astma, så får man förutom skakningar även en blodsockertopp som är precis det motsatta till vad det är meningen att Glucophage ska göra (Nåt avancerat kemiskt som alltså ska se till att hormonnivåerna balanseras så min PCO-S får nåt att bita i och kanske t o m försvinner? Om jag får ner blodsockret alltså. Jag har inte diabetes. När läkaren pratar om hur det funkar känns det som mumbo-jumbo men jag får väl lita på det).

Om man sen tittar lite längre ner så kommer man till mitt favoritstycke:

Genom sin effekt på tarmen kan Glucophage påverka upptaget av vitamin B₁₂, något som endast i undantagsfall ger problem.

Well say hello till Undantaget. Det är jag det. Jag som inte har några egna reserver, som inte tar upp tillräckligt ur maten, som inte får i mej det jag behöver om jag inte äter typ 100 ggr högre dos än en vanlig människa, det är jag som blir utan det viktigaste i mitt liv! (Ja, det är faktiskt B₁₂ för utan dem har jag inget liv. Näst efter dem kommer Darling och han får faktiskt finna sej i en andraplats)

Och jag som undrar varför jag inte blir bättre. Jag blir tröttare (kanske vintermörkret?), deppigare och initiativlös (också säkert vintermörkret), min hud har blivit så torr (men det är ju så torr luft nu på vintern), jag glömmer ord, snubblar på tungan, byter ut ord men hör det inte själv, hjärtat galopperar och slår dubbelslag och äntligen kom jag på att jag börjat upprepa samma ursäkter för mej själv som jag gjorde förra året. Att jag inte begriper bättre. Att jag inte lärt mej.

Det här är fel.
Såhär ska man inte må, utbränd eller ej.
Det har inte med vintern att göra.

Nåja, det gick iallafall fortare att begripa den här gången. De där sprutorna verkar mer och mer oundvikliga. "Intramuskulärt" betyder att de ska skjutas in långt som fan i ena skinkan.

Fabulous.