25 november 2005

Flyktfågel

Vi har bott här i ungefär två år nu. Jag vet det, för att jag drömmer om att flytta härifrån.

Sammanlagt har jag har flyttat 14 gånger i mitt liv, exakt varannat år, sen jag blev medveten om min omvärld. Det är som om det är inprogrammerat i kroppen att det är dags. Para ihop det med den vansinniga vantrivsel jag har i Stora Stan (jag avskyr trängsel, folkmassor, stress och att inte ha öppna vidder och skog. Alltså allt som är raka motsatsen till Norrland) plus längtan att resa och upptäcka världen, så förstår ni hur mycket jag måste kämpa för att bo kvar nånstans alls just nu. Jag vill bo överallt och ingenstans. Bara inte här. Var detta "här" är spelar inte så stor roll, det är bara där jag råkar vara just när det slår till...

Jag vet inte om det är en längtan efter ett bättre, mer perfekt liv, eller ett försök att hitta mej själv, eller om det är en flykt från något jag inte är nöjd med.

Kanske har jag bara inte hittat hem ännu?

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det här inlägget slog där det skulle. Även om jag är lite tvärtom eftersom jag behöver storstan och allt buller och shit för att kunna andas. :) Men i övrigt var igenkänningsfaktorn HÖG.

27 november, 2005 15:06  
Blogger fenix said...

Hemma är _inte_ där man lägger sin hatt. Eller några andra grejer. Men jag vet inte var hemma är.

Visserligen klarar man sej långt på en Darling, men här i stan behövs det mer. Systers lägenhet på nionde våningen med tystnad och sjukt härlig utsikt, t ex. Om man hade en miljon eller två till övers. ;)

Men det är skönt att nån gillar att bo här. Så det inte blir massflykt till Norrland menar jag, när jag vill dit för lugn och ro. ;)

27 november, 2005 20:28  

Skicka en kommentar

<< Home