Sova sängen

Idag kommer våra nya sängar. Vi har faktiskt LYXAT och köpt nya, motordrivna sängar för en massa pengar... vi hade köpt nya i vilket fall som helst, det bara råkade bli den jag drömt om som var liiiite dyrare än en vanlig säng. Jag som är lite konstig och gillar att sova nästan halvsittande även som ogravid är lika lycklig som ett barn på julafton! Igår släpade vi ut den gamla sängen och sov i vardagsrummet över natten, vilket gjorde katterna lyckliga som barn på julafton.

Helgen har varit toppen också. På fredagen åt vi (sen!) middag med mina föräldrar och Syster med sambo, på lördagen gjorde jag och Syster våra dotterliga plikter och åkte på mässan och oooh-ade och aaah-ade över montrar och försäljningssiffror. Det är såklart jättekul att det går bra för dem, tro inte annat, men det finns en gräns för hur intresserade vi två är av gamla grejer liksom. Dessutom var det inte så himla käckt att gå runt med både ischias och en grym foglossningsvärk på ett hårt betonggolv och trängas med typ halva stan och några till. Nåväl, det händer ju inte så ofta så det får väl gå an. Nu blir det inte förrän till sportlovet igen.

På kvällen åkte vi genom snö och rusk till tystnaden och åt teppanyakimiddag på Hasseludden med våra vänner. Jag är otroligt förtjust i det stället, inte bara för att det gjorde underverk för själen när vi var där efter bröllopet, utan för att det sipprar frid och ro från väggarna och längst in i cellerna på en så fort man kommer dit. Att de har grymt god mat är en bonus. Att man får den tillagad och framshowad vid bordet är en ännu större bonus för det var jättehäftigt att se. Jag önskade mej en ny weekend i Ryokan som trettioårspresent av Darling, så jag får åka dit igen och bara finnas. Efter det här året har jag mer än väl insett hur viktigt det är. Åh, bara att gå in på hemsidan och lyssna på musiken får mej att längta!

Vi pratade en del om barn och familj och lite boende och ekonomi. Det är alltid roligt att höra om andras liv och lösningar på saker. Dessutom funderar jag på att kanske svänga kursen en aning och titta på utbildningen i deras hemstad istället för den norröver, som jag först tänkt söka till. Det är lättare att starta om ifall man inte står helt på noll i början. Och jag medger villigt att jag är mer än frestad av tanken på husen de pratade om, som ska byggas snart och inte kostar både lever och njurar att köpa. Helt färdiga, med tomt och allt, så var det ändå ett pris som kändes rätt överkomligt. Tål att tänkas på.

Nu måste jag ta och städa lite trots värkande höft och rygg... för det är bara en liten stund kvar innan det kommer två killar(?) och monterar upp sängarna! Jag är så lättad och lycklig att jag blir en smula tårögd bara av tanken på att sjunka ner i dem ikväll. Det måste vara hormonerna.