Kväljningsreflex

Som man eventuellt kan ha snappat upp vid det här laget om man läst min blogg, så har vi inte direkt de friskaste familjerelationerna på min sida. Darlings familj är trots allt relativt normal, iallafall svärmor (vad bio-svärfar sysslar med vet varken Darling eller jag men han ser åtminstone inte till att krångla till vår tillvaro så han faller inom området "ok" ändå).

Precis idag har det beslutats om familjemiddag med faderskapet (mitt alltså) eftersom de är i stan, och fredag är den dag som utsetts. Perfekt, eftersom de inte kommer vara ett dugg griniga eller trötta efter att ha jobbat på mässan heeeeela dagen, och alltså antagligen somnar mitt i huvudrätten eller så. Joy. Syster ringde i halvpanik för att förvissa sej om att vi också skulle komma, så att hon inte skulle vara ensam om att underhålla herrskapet. Sen diskuterade vi vilken restaurang vi skulle kunna gå till, som är tillräckligt lugn med bra mat till schysst pris som man inte kan klaga på, och som man inte behöver boka bord på ifall herrskapet behagar ångra sej och vägrar åka. Sen pustade vi ut lite och kom överens om att samla krafterna. Jodå, fullkomligt normal familj är vi.

Och apropå kväljningsreflexer så är det faktiskt enormt irriterande att varken kunna borsta tänderna, torka öronen med tops, nysa eller hosta utan att kväljas så hela magen knyter sej i kramp. Det räcker liksom med det ovan.