Abstinens?

Sorry för min långa tystnad och lite ofrivilliga bloggpaus. Det var inte planerat. Och jag skriver faktiskt. Massor av saker, i huvudet, när jag ligger om nätterna och vrider mej i sängen och inte kan sova. En del här på bloggen, fast om saker jag inte vill lägga ut ännu, så jag sparar dem bara utan att publicera.

Det är så mycket som händer utom min kontroll, och utan att jag sorterat klart vad jag känner inför det. Istället koncentrerar jag mej på mitt lilla universum med bebisen, och gör listor med saker som ska handlas eller fixas eller förberedas. Som om jag förnekar att det är massor med månader mellan Nu och Augusti.

Konflikträdd som jag är vill jag inte berätta för chefen att jag ska ha barn. Inte för att jag tror han kommer göra det till nån stor affär eller bli grinig, tvärtom, utan för att jag har en irrationell rädsla inför Allvarliga Samtal. Men det går ju inte att hålla hemligt hur länge som helst. Magen kommer ju skvallra om inte annat och då vore det bara pinsamt att inte ha berättat... inte att förglömma har jag dessutom fått ischias, som gör att jag vaggar anka som den värsta höggravid.

Snart kommer FK att skicka in mej på arbetsträning dessutom, vilket nästan skrämmer mej shitless. Jag är så rädd att trilla tillbaka, att få tillbaka stressen, när jag kämpat så med att hitta lugnet. Det här råder jag inte över alls, om jag vill ha min sjukersättning får jag vackert samarbeta, och jag vet inte om det går att avbryta ifall jag mår dåligt igen. Ingen har lovat något i den vägen, så jag vet inte om det är möjligt. Ett stort orosmoment alltså.

Dessutom har min mamma fått reda på att hon ska bli mormor, och jag vet inte vad hon kommer att göra nu. Även om jag inte tänker på det speciellt mycket eller rättare sagt nästan inte alls, så är det också ett slags väntan som jag inte rår över.

Mest av allt vill jag bara ligga under täcket och vara i ide tills i sommar ungefär. Och det är vad som avspeglats på bloggen de senaste veckorna.