3 x möten

Måndag: Läkarbesök, med min nya doktor. Det är inget fel på honom, men... ja, låt oss bara säga att jag inte är riktigt lika bekväm med honom som med min gamla läkare. Tur att jag inte är lika sjuk längre då. ;) Fikade med en kompis, som är fem veckor längre gången än jag, det var väldigt roligt att ses men jag blev så otroligt trött på slutet så det tog udden av det roliga. När jag dessutom fick betala 228kr för fyra timmars parkering, samt körde fel på vägen hem vilket resulterade i två extra vägtullsdebiteringar innan jag kom på rätt spår, var jag inte bara helt slut och rasande utan jag hade fått en duktig huvudvärk också. Somnade på två röda i soffan när jag kom hem.

Tisdag: Möte med min arbetsträningshandläggare (uj, långt ord) på Försäkringskassan. Det blir av. Snart. Fast nu när jag ställt in mej lite på det så känns det faktiskt ganska OK, det är inte bara som jag säger längre för att det känns som om det är vad som förväntas av mej. Visst, det är fortfarande nervöst, men det kommer det vara oavsett. Hon var bra, vilket känns toppen. Det hade varit jobbigt att ha en handläggare som det inte "klickar" med. Fick lunch/middag serverad när jag kom hem och sen somnade jag på två röda i soffan.

Onsdag: Träffade chefen över en fika. Lite nervös och babblig innan jag fick sagt det jag skulle och en reaktion som överträffade mina förväntningar - första spontana kommentaren var "Vad kul, grattis!". :) Dessutom tyckte han att det var skönt att de kunde planera för min vikarie att stanna hela perioden ut. Jag kommer ju ändå inte tillbaka på riktigt innan jag går på mammaledighet. Kanske eventuellt möjligen på 50%, men det är absolut maximum. Barnmorskan vill helst inte att jag jobbar mer än 25% innan födseln och det är troligen där jag landar efter arbetsträningen. Sen är det ju bara någon månad kvar innan jag tar ut min semester och föräldraledighet. (Wow. Jag ska bli mamma, på riktigt! Föräldraledighet liksom, hur många vuxenpoäng kan det vara? Shit shit shit.)

Jag skulle egentligen ha köpt med en semla hem från fiket till Darling, men det glömde jag. Köpte en (okej två) på Ica Maxi istället, där jag glömde scanna kvisttomaterna i tröttheten, lagom kul när det blev avstämning. Fast jag orkade inte ens skämmas för jag var så trött. Hade nog behövt somna på två röda när jag kom hem, istället plågade jag Darling med att få enorma fnissanfall, så enorma att jag både fick andnöd och kväljningar innan jag kunde sluta och torka av det bortgråtna sminket. Sen åt vi middag och semla, mmmm.


Idag gick maken tillbaka till jobbet efter att ha varit sjuk några dagar (enligt mej, enligt honom själv är man inte sjuk om man inte har frossbrytningar och ont i ansiktet men det har jag då aldrig haft så han måste ha fel) och jag tillbringade dagen med en katt eller två i knät medan jag tittade på In her shoes och grähähähäääät för att den var så sorglig och jobbig. Jag trodde det skulle vara en varm och fin typisk tjejfilm, vilket var det jag egentligen hade lust med otypiskt nog för att vara jag, men den var så bra att jag inte kunde sluta titta. Jävla hormoner.

Sen ringde syrran och vi pratade ganska länge om traumat att vara barn till våra föräldrar, eftersom de mer och mer börjar utvecklas till att bli stans största kufar. Alltså, ni förstår inte! Ingen KAN förstå. De är kompletta freaks! Känner mej som en tonåring ibland, men de kan faktiskt vara riktigt pinsamma, for real, inte bara tonåring-tycker-pinsamma utan PÅ RIKTIGT.

Jag måste byta namn.