Catnap på riktigt

Två dagar i rad nu har jag fallit tillbaka i gamla vanor och sovit en eftermiddagslur på soffan. Båda gångerna har katterna trängt sej ner bredvid eller lagt sej ovanpå och hållt mej sällskap. Inget ovanligt för den Svarte, men den lille Röde brukar aldrig göra så. Han har hittills med all tydlighet visat att han är en fri själ som inte behöver oss, utom när han vill att husse Darling ska gosa honom. Fast då är det mer ett krav än en önskan, som ni kanske förstår av bilden. (Eline, vad menar du med att det är svårt att ta bilder på katters tänder? ;))

Där låg han längst upp på min höft och pratade som vanligt i sömnen, spann och hånglade med den Svarte då och då. Det värmer att han verkar bli gosigare med åldern.








- Hörru, ge mej gos! NU!