Jätte-städning?

Jag hade inte riktigt insett hur ljudkänslig jag faktiskt är... jag har förstått att det är en vanlig följd, men inte hur det känns eller hur man vet (Det är inte så enkelt som att man får ett felmeddelande från skallen med klara och tydliga instruktioner, fast man skulle önska). Men efter några veckor med Jättedammsugaren parkerad nedanför lägenheten vet jag precis vad som avses och hur det är. Alltså att jag inte kan stänga ut bakgrundsljud, vilket förklarar att jag blir så trött efter shopping. Inte för att det är mycket folk ute, utan för att ljudnivån är så hög i en galleria. Stackars, stackars alla med hörapparat, som alltid har det såhär!

Häromdagen var jag så förstörd att jag inte kunde prata med varken Syster eller Darling förrän efter flera timmar med tystnad, en liten cat nap i soffan på mätt mage och med katten parkerad ovanpå. Nerverna var komplett trasiga. Man kommer inte undan, det äter sej in som cancer i nerverna och gnager på hjärnan tills man är förbi av trötthet och mest vill vara medvetslös för att slippa känna. Det är som att sitta inuti den. Jag förstår folk som blir galna.

Tyvärr är de inte klara på länge än. Idag hittade jag mina öronproppar och beslöt att göra ett försök för att kunna vara dräglig senare ikväll. De stänger inte ut allt, men det mesta av det. Tillräckligt för att jag ska tro att jag kommer stå ut.

Nu har de iallafall lunchrast - lovely. En hel timmes respit.














Tool of Satan