Skrivet i affekt...

Läste Arga Mamman idag och började skriva en kommentar som blev längre och längre och insåg till sist att det var lika bra att flytta över det till bloggen och göra ett ordentligt utlägg eftersom jag ändå tänkt skriva om det.

Jag läser fortfarande Linda Skugge men blir matt av att hon alltid trycker så himla hårt på detta med jobb och att vara aktiv... För mej som utbränd är det Antikrist, jag skulle aldrig drömma om att ge någon dåligt samvete för att de inte jobbar arslet av sej när jag vet precis hur det är att vara i den mardrömmen. Jag gillar heller inte pekpinnar om hur man ska och inte ska uppföra sej, i något sammanhang. Alla är inte likadana och det som passar dej kanske inte passar mej.

Jantelagen sätter djupa spår och på grund av det dåliga samvetet jag känner har min rehabilitering tagit mycket längre tid än den hade behövt - för att jag, liksom så många andra, verkligen tror att jag måste jobba så hårt som jag gjorde! Om man inte jobbar är man inget värd, bara en belastning, en latmask, värdelös.... gissa vad det gör med en människa?

Och jag tänker _inte_ ha dåligt samvete för att jag tänker ta det väldigt lugnt ett tag framöver och verkligen bli frisk, och när (inte om) jag får barn tänker jag vara mammaledig och n*j*u*t*a av det! Sen kommer Darling vara hemma precis lika länge, och få lika dålig pension, och när vi blir gamla ska vi sitta på altanen och hålla hand och inte ångra ett ögonblick av de val vi gjorde i våra liv.

För vad är väl inte viktigast om våra barn?? Alla har inte den lyxen att de kan jobba hemma medan barnen är små. Vad är det för mening med världens bästa socialförsäkring om vi inte tar vara på den? Använder den till det den är tänkt för? Dra för sjutton nytta av att vi har förmånen att kunna vara hemma med barnen så länge vi kan, istället för att tvingas gå tillbaka till jobbet efter sex veckor som i USA, eller tre månader som i Tyskland!

Linda, jag tror absolut att du är en supermamma för du bryr dej verkligen om dina barn, men du vet inte hur alla andra har det. Andra föräldrar kan också vara supermammor eller -pappor fast de gör annorlunda jämfört med dej. Och man är inte korkad eller mindre värd för att man inte kan eller vill jobba istället för att vara föräldraledig, eller för att man inte orkar hålla samma tempo som du. Vi är alla olika.