Återbesök enmiljonfyrahundrasjutton

Egentligen började det redan igår kväll. Orolig, rastlös. Sömnlöshet El Grande. Sov c:a fem timmar totalt. Kunde inte somna om när darling åkt till jobbet så jag klev upp halvåtta(!). Vid tio var jag kallsvettig av nervositet och stress. Försökte slingra mig ur och började nästan hyperventilera när sköterskan meddelade att läkaren tyckte det var mycket viktigt att jag kom dit istället för att vi tog det på telefon. Taxi dit och hem för totalt 525 kr, det blir dyrt att leva på det sättet med 80% sjuklön. Dessutom var det ingen picknick ändå eftersom jag var rädd att det skulle vara en snacksalig chaufför och då hade jag börjat gråta. Det är inget jag har lust att göra in public när jag knappt kan göra det hemma. Så jag var en såndär otrevlig kund som lyssnade på riktigt hög musik i Irivern hela vägen.

Crystal Method - Keep Hope Alive.mp3

Besöket i sig gick väl sådär... fortsatt förlängning med återbesök först i november (tack tack tack jag pallar inte såna här dagar mer än varannan månad) och en förfrågan om hur jag ställer mig till att eventuellt börja med SSRI-medicin eftersom det kan hjälpa till att dämpa ångesten jag får när jag måste åka nånstans kommunalt:

SSRI-preparat fungerar så att de förhöjer tillgängligheten av neurotransmittorsubstansen serotonin i hjärnan. Serotonin är viktigt för välmående och gott humör. De kan få stopp på oroande eller återkommande (obsessiva och/eller tvångsmässiga) tankar och beteenden och de kan sänka ångestnivån. (http://web4health.info/sv/answers/bio-ssri-indication.htm)

...och det låter ju fint det. Vad är nackdelen då? Jo:

Sömnstörningar; upphetsning/rastlöshet; svindel; yrsel; stickningar i huden; sömnighet; skakningar; kraftlöshet; sexuella störningar såsom fördröjd utlösning, nedsatt sexuell lust, impotens och oförmåga att uppleva orgasm; muntorrhet; ökad svettning; huvudvärk; hjärtklappning; tillfälligt nedsatt blodtryck; illamående; kräkning; diarré; matsmältningsproblem; förstoppning; aptitlöshet; gasbildning; viktökning Vanliga (mer än 1 patient av 100)
(http://www.fass.se)

Men ja! Jag har jättelust att äta medicin som ger mig FLER sömnstörningar, ser till att jag tappar sexlusten (ska man inte få ha det minsta roligt som drabbad?), sätter ner mitt redan låga blodtryck ännu mer (kan det ens bli lägre utan att man räknas som kliniskt död?) und so weiter. Och det är bara de vanligaste biverkningarna. Med min tur och historik inom det medicinska området kommer jag säkert drabbas av några av de mer ovanliga biverkningarna, och det bara för att jag ska klara av att eventuellt åka tunnelbana då och då. I don't think so!

För övrigt var jag helt hyper under hela besöket för oron i kroppen. Efteråt tog jag en lång promenad för att få bort alla stressämnen och tänka på nåt annat (man får se en hel hög intressanta saker i Stora Staden en helt vanlig tisdag upptäckte jag). Att avslappning hjälper för andra tvekar jag inte en sekund på, men själv måste jag avleda uppmärksamheten och röra på mig för att riktigt kunna slappna av. Få krobben att jobba istället för hjärnan. Men gissa om jag sov gott när jag kom hem? Ner under en filt på soffan och efter en och en halv minut när katten lagt sig tillrätta på bröstet slocknade jag och sov tills darling ringde och väckte mig två timmar senare.

Det har inte riktigt gått över än. Men om man tänker positivt på det hela, så slapp jag iallafall vara lika yrslig som igår med blodtrycket nere i skorna, så som hjärtat fick jobba med all stress idag. ;)