White noise

Funderar rätt mycket på varför jag skaffade mej en blogg, när jag ändå inte lyckas skriva nånting. Men det beror inte på att jag inget har att säga utan tvärtom, att det finns alldeles för mycket att säga. Huvudet är fullt med ett myrornas krig av ofärdiga meningar, halvtänkta tankar och en massa låtar som går på repeat. Fråga inte varför, jag blir galen av det men kan inte hjälpa. Igår morse vaknade jag med AC/DC Thunder Struck som tvåkomponentsklister i hjärnan och den har inte slutat än. Skitjobbigt.

(Har du förresten sett White noise? Alltså filmen? Jag ska sluta se såna filmer för jag blir så jävla rädd. Är helt övertygad om att det existerar men vill inget se... sen spöklägenheten vi bodde i före den här är jag än mer skraj. Kommer nog aldrig vilja bo nånstans i ett gammalt hus och riskera att det bor nån osalig ande där som tycker det är kul att lajja runt och visa sej för att få sej ett garv när jag får hjärtstillestånd och joinar den andra sidan.)

Den allra största anledningen till att jag inte kan sova på nätterna, och alltså går runt som en zombie på dagarna men inte kan sova nästa natt ändå, är just att hjärnan inte alls vill sova. Den vill tänka en massa! Som om den måste ta igen all verksamhet som låg nere under min värsta period med B₁₂brist (kanske kommer en story om det nån dag men inte nu). Nu har den varvat upp och överklockar för att hinna med att komma till dagens läge. Jag måste döva den med Days of our lives och muta den med socker för att få vara ifred ibland. Man vill inte alltid tänka.

Fast inatt fick jag sova, utan tabletthjälp. (Inte helt drömlöst, men jag vaknade inte av att jag grät iallafall och det är alltid nåt. Hatar att vakna av mina drömmar för om de enda drömmar man minns är de jobbiga och otäcka så vill man inte sova och drömma mer, och jag har nog jobbigt med soveriet ändå.) Drömde att vi flyttade till ett hus, närmare bestämt det lilla radhuset vi skulle titta på idag för kul, och det var också jobbigt eftersom jag vet att vi inte kommer bo där hur mycket jag än vill. Så det var väl tur i oturen att jag inte ville bo där så jättemycket att det gjorde ont nånstans.

Kolla bara, massor med babbel utan att ha nåt att komma med.
Byta hjärna med mig?